Vattenkraften och dess miljöpåverkan

©

Snabbfakta

  • Idag finns ca 2100 vattenkraftverk i Sverige.
    Max 3% av dessa har fungerande passager för upp- och nedströms-vandring av fisk (för att fisken ska kunna simma förbi och reproducera sig). 98% av vattenkraftverken innebär därmed ett vandringshinder för fisk.
  • 10% av vattenkraftverken, de storskaliga, producerar 90 % av all vattenkraftsenergi.
  • 90 % av all vattenkraft är småskalig och producerar mindre än 10 % av all vattenkraftsel (2twh årligen). Av dessa har 1030 stycken en effekt på < 125 kW och dessa skulle kunna ersättas med t.ex 40 vindkraftverk (som har en betydligt lägre miljöpåverkan) effektmässigt. Den småskaliga vattenkraften förstör 10 ggr fler ekosystem än den storskaliga.
  • Vi kan alltså avvara den småskaliga vattenkraften, knappt förlora någon el alls och rädda/återskapa många ekosystem.
  • Vattenkraften är en av huvudorsakerna till att ålen och vildlaxen (och flera andra arter) blivit utrotningshotade.
  • Ekosystemen kring och i strömmande vatten är en av världens mest hotade p.g.a vattenkraftsexploateringen
  • Cirka 80% av alla vattendrag är idag utbyggda med vattenkraftverk.
  • Några arter som påverkas kraftigt av vattenkraften är: Utter, strömstare, kungsfiskare, lax, öring, harr, röding, strömslända, flodpärlmussla, sik och ett stort antal växter samt även bottenfauna.
  • Vattenkraften påverkar även miljön i Östersjön. Dels genom att den hindrar livsviktiga mineraler (t.ex kisel) att strömma ut i havet och dels genom att minska antalet rovfiskar (t.ex lax) som är viktiga för Östersjöns ekobalans.
  • Merparten av vattenkraftverk i Sverige bedrivs med tillstånd från 1918 års vattenlag. Mindre än 3% av all vattenkraft har prövats enligt moderna miljölagar (d.v.s miljöbalken).
  • Vindkraftverk (rätt placerade) har en väsentligt lägre miljöpåverkan än vattenkraft. Detta gäller också solkraft via solceller, som idag är nere i konkurrenskraftiga priser.

Så mycket förstör vattenkraften!  

Vattenkraftsutbyggnad och biologisk mångfald går inte så bra ihop. Torrlagda strömmar, dammar som blir till vandringshinder, onaturliga flödesförändringar, alltför liten minimitappning, hårt reglerade magasin - ja, listan kan göras lång över sådant som ställer till det. Men vad är det egentligen som händer? Varför blir ekosystemen i de strömmande vattnen sämre om man bygger ut vattenkraften? 

Torrfåror med eller utan minimitappning  

Bygger man ett kraftverk, blir det också en damm tvärs över strömfåran. Från den leds vattnet in i en tunnel eller, om det är en liten anläggning, in i en tub in till turbinerna. Eftersom man vill nyttja fallhöjden så effektivt som möjligt, byggs kraftverken i vattendragens brantaste partier. Ibland, när kraftverket ligger i själva dammen, tas vattnet in och släpps ut på nästan samma ställe. Forsen försvinner och det blir ett ”hack” i vattendraget. 
Många gånger ligger kraftverket längre nedströms, insprängt i berget eller i änden på en längre tub. Det innebär att vattnet leds en annan väg och att fall- och forssträckor torrläggs helt. I vissa fall torrläggs milslånga vattendrag. Här förstår man lätt att det inte blir någon form av liv kvar. 
Kraftverken förläggs vanligen till utloppsströmmar, det vill säga i forsar strax nedströms sel eller sjöar. Sådana strömsträckor är de mest produktiva i hela vattensystemet. Utdriften av djur- och växtplankton och näring innebär att produktionen av bottendjur och fisk är upp till tio gånger högre i sådana områden och ofta utgör de vattendragets viktigaste uppväxtområde för laxfisk av olika slag. Att kraftverken placeras här är givet ur energisynvinkel, men gör att förlusterna av fisk och biologisk mångfald blir extra kännbara. 
I vissa fall tvingas kraftbolagen släppa en viss minimitappning i den gamla fåran. Det är givetvis bra och innebär att biologiskt liv kan upprätthållas, om än i liten omfattning. Men ofta är tappningen väldigt blygsam, mindre än fem procent av årsmedelvattenföringen. Många gånger störs också livet i ”mini-ån” av de störttappningar som måste göras när det regnar mycket och kraftverket inte kan ta emot hela flödet. De ”turisttappningar” som ibland görs i forsområden gör biologiskt mer skada än nytta.

Dammar  

Ostörda vattendrag är öppna system. Alla fauna kan röra sig nedströms, men också uppströms. Mest tänker vi kanske på lekvandrande lax och havsöring. Men faktum är att många andra fiskarter också behöver möjligheter till vandringar. Harr, röding, insjööring, asp, nors och sik lekvandrar också. Även våra vanliga sjöfiskarter som gädda, mört och lake, rör sig i rinnande vatten. Minst lika viktigt som lekvandringen, är olika typer av näringsvandring och vandring för övervintring. Kraftverksdammar hindrar effektivt alla sådana vandringar, åtminstone de som är riktade uppströms. Mindre än fem procent av våra dammar har fungerande fiskvägar. Ett stort antal fiskbestånd har slagits ut helt som en följd av att vandringsmöjligheterna upphört. Därmed raderas deras unika genetiska egenskaper, egenskaper som är specifika för varje älvsystem. Till detta kommer att produktionen av fisk minskar radikalt när den inte kan vandra för näringssök.

Tappningsmönster  

En mycket stor andel av våra vatten är utbyggda för vattenkraftproduktion, vattenflödet är reglerat. Ibland finns mer naturliga strömsträckor kvar mellan dammar, där inte all fallhöjd utnyttjats. Exempel på sådana är Klarälvens övre delar, Gysinge, Österdalälven, Mellanljusnan, Kvissle strömmar, Långan, Hårkan och Vojmån. Dessa ligger i större vatten, men även i mindre vattendrag är vattenföringen reglerad. Här kan flödet variera dramatiskt beroende på om kraftverken körs eller inte och om dammluckorna är öppna eller stängda. Allra värst blir det i vattendrag där det är tillåtet med så kallad nolltappning. Där kan man stänga kraftverket helt under längre eller kortare perioder. Det innebär att all produktion av strömlevande insekter slås ut. Strömlevande fiskar som lax, harr, öring och sik får svårt med sitt födosök och problem med att freda sig mot gäddan när strömmandet upphör. Ett annat gissel för ekosystemet är korttidsreglering. Eftersom elpriset varierar vill man kunna ändra produktionen med kort varsel. Det innebär att man ökar eller minskar flödet tämligen abrupt beroende på prisläget. Man skulle önska att det fanns regler för hur detta fick göras, men dessvärre är den lagstiftning som reglerar vad som tillåts oerhört generös och medger det mesta. Det finns ibland bestämmelser om att ”tappningsändring skall verkställas med mjuk övergång”, men det innebär ändå att man momentant kan ändra tappningen med flera hundra procent. Allt detta ställer till stora problem för livet i vattnet. Sländlarver som behöver stabila förhållanden för att spinna nät klarar sig inte, andra insekter spolas helt enkelt iväg, fisken förlorar energi på att hela tiden behöva söka nya ståndplatser. 
Ett annat bekymmer med reglering är den så kallade omvända vattenföringen. Vårt energibehov är ju störst på vintern, vilket innebär att man då tömmer vattenkraftmagasinen och producerar ström. Det medför höga vinterflöden, vilket inte är normalt. Vintern är ju en tid med låga flöden då fiskar och bottendjur går på sparlåga. Att då utsättas för höga flöden och stora tappningsförändringar är förödande. Dessutom uteblir vårfloden som har en mycket stor betydelse för ekosystemet. Gödsling, rensning av bottnar och en nyttig omformning av miljön är viktiga effekter.

Regleringsmagasin  

Alla sjöar som ligger i de stora huvudälvarna har, liksom många sjöar i biflöden, gjorts om till regleringsmagasin. Det betyder att man sätter en damm i utloppet för att reglera vattennivån. På så sätt kan man spara vårflod och nederbörd för att nyttja vattnet när det bäst behövs för sin elproduktion. Normalt samlar man vatten under vår och sommar för att sedan släppa ut det under vintern när vi behöver ström. I många regleringsmagasin är skillnaden mellan lägsta och högsta vattenstånd mycket stor, mer än 10 meter. Det svenska ”rekordet” innehas av Trängslet-magasinet i Dalälven där nivån kan variera 35 meter. I sådana magasin hittar vi några av de fulaste och mest ödelagda naturmiljöerna i vårt land. Ett besök i maj vid ett nedsänkt magasin kan ge den mest hängivne supporter av grön vattenkraftel en tankeställare. Gegga, gamla stubbar och inte ett livstecken så långt ögat kan nå. Den största och mest negativa biologiska effekten är att sjöns grunda och mest produktiva bottnar ödeläggs - infrusna under senvintern, torrlagda under våren och utsatta för vågerosion under sommaren. Det gör att livet i vattnet blir mycket begränsat, inga vattenväxter, inga bottendjur. Kvar i magasinet blir lite fjädermygglarver och maskar på de djupaste områdena och zooplankton i den fria vattenmassan. Fiskbestånden utarmas av liten näringstillgång och infrysta eller torrlagda lekbottnar. Många gånger blir det också mycket svårt för fisk att ta sig upp till biflöden när vattenståndet i magasinet är lågt. Sammantaget en rejäl smäll för ekosystemet.
Nu har inte alla magasin dessa stora skillnader i vattennivå. Man brukar, grovt förenklat, säga att magasinen fungerar hyfsat om nivåskillnaden är mindre än tre meter. Sådana magasin fylls snabbare och de biologiska effekterna blir inte lika uppenbara. Trots detta kan det bli problem med fiskleken och även här påverkas den biologiska produktionen negativt.

Övriga effekter på livet i vattnet  

Det finns många olika organismer i vattnet. Det är naturligtvis så att hela vattenekosystemet påverkas i negativ riktning. En av de viktigaste processerna i vattendrag är att vattnet faktiskt strömmar, varje dag varje sekund. Med vattnet följer sediment, frön, trädstammar, näring, djur, ja allt man kan tänka sig. Denna oavbrutna transport är av central betydelse för hur miljön i vattendraget fungerar. Många organismer är helt beroende av det som levereras med strömmen. Hit hör många insektslarver, vilka försörjer sig genom att fånga de godbitar som driver med strömmen. Går vi upp på stranden vid ett oreglerat vattendrag så hittar vi en av de artrikaste miljöerna i vår natur. Översvämning och vattnets gödsling skapar en dynamisk och mångformig miljö som gynnar förekomsten av många arter av insekter och växter. Också det högre djurlivet drar nytta av det strömmande vattnet. Älgen är en trogen gäst i de produktiva videbuskagen. Utter, bäver och en rad fågelarter är också knutna till det strömmande vattnet. En reglering innebär att en stor del av det strömmande vattnet försvinner, eller rättare sagt förflyttas under jord till en tunnel och ett kraftverk. Dammarna bryter den naturliga flödesrytmiken. Transportprocesserna fungerar inte längre. Många arter får svårigheter att förflytta och sprida sig och det blir en minskad biologisk produktion Allt detta leder till färre arter inom de flesta organismgrupper. - en fattigare miljö helt enkelt.

Små kraftverk små miljöeffekter?  

Statsmakterna uppmuntrar byggandet av små kraftverk, så kallade småskaliga kraftverk med en effekt som understiger 1500 kW. De är, liksom nybyggda stora kraftverk berättigade till ”gröna certifikat”. Denna subventionering medför att miljömässigt tveksamma projekt plötsligt blir lönsamma. Bidraget kan i sin tur finansieras av de avgifter du och jag betalar på elräkningen. Vi är alltså med och finansierar ödeläggelsen av ekosystem. Hur som helst, certifikaten har fört med sig ett nyvaknat intresse för att bygga minikraftverk (stora kraftverk vill man alltid bygga). De små sägs ofta ha mindre miljöpåverkan eftersom de är just små. Men det är inte sant. De har minst lika negativa effekter. Kraftverken lokaliseras fortfarande till de viktiga forsande partierna av vattendraget, områdena med högst biologisk mångfald. Torrfåran, nolltappningen och det knepiga flödesmönstret är minst lika skadliga ur miljösynvinkel i ett litet vattendrag som i ett stort. Man kan till och med säga att, i relation till den begränsade energiproduktionen, är miljöskadorna faktiskt större i ett litet vattendrag. Vattenvolym och vattenföring är ju betydligt mindre och möjligheterna för djur och växter att hitta en fristad någonstans i vattendraget därmed sämre. Ett hårt reglerat litet vattendrag blir också känsligt för andra typer av miljöpåverkan som till exempel försurning och skogsbruk. 

För att producera samma energimängd som med ett enda modernt vindkraftverk, krävs 3-5 småskaliga kraftverk, det vill säga tre till fem förstörda vattendrag. Med den nya definitionen på småskaligt, som harmoniserar med EU gäller 10 MW effekt. Merparten av de kraftverk som hittas i skiktet mellan 1500 kW och 10 MW är gamla verk som oftast ägs av de stora bolagen. Den absoluta merparten av de cirka 1100 småskaliga kraftverk som idag ingår i elcertifikatsystemet var redan i drift innan systemet kom år 2003.

Till sist  

Vattenkraftsutbyggnad innebär ett mycket allvarligt ingrepp i känsliga ekosystem i sjöar och vattendrag. Talet om vattenkraften som den rena och skonsamma energikällan är betydligt överdrivet. Ödelagda miljöer, färre arter, förlorade fiskbestånd, minskad biologisk produktion är exempel på negativa miljöeffekter. När kraftbolagen och utbyggnadsförespråkarna kommer med löften om miljöanpassad utbyggnad och åtgärder som samtidigt räddar fisken och fisket, tro inte på det…