Om klimatarbete

Skrivet 2010-01-31

I spåren av klimatkrisen dyker nu gamla aktörer upp med ”mer av samma” som medicin för ett sjukt klimat. Ett bra exempel är kraftbolagen som gärna vill bygga mer vattenkraft men absolut inte restaurera våra älvar. Detta är – menar de – en självklarhet, eftersom vattenkraften är närmast koldioxidfri och allt bör utnyttjas. Men stämmer den bilden? Är ”mer av samma” verkligen rätt medicin?

Sverige gör av med i storleksordningen 400 TWh energi per år, fördelat på el, transporter och annat. Av det är ungefär 145 TWh el, nära nog allt redan koldioxidfritt. Men nu ökar elproduktionen och vi går mot ett nationellt överskott som vi inte sett någon motsvarighet till tidigare. Energimyndigheten pekar på 25 TWh överskott år 2030, men lyckas vindkraftssatsningen som samtliga aktörer vill får vi ett överskott på nära nog 50 TWh år 2030, en tredjedel av dagens konsumtion/produktion.

På ett plan är det ju bra, för då kan vi exportera det överskottet till länder som inte kan klara sin egen produktion av förnybar energi. Där är vi nog överens; miljörörelsen, de flesta politiker och givetvis kraftindustrin, även om vi har olika incitament för den hållningen. Miljörörelsen ser en export som positiv för klimatarbetet förutsatt att den kopplas till effektiviseringar och samtidig utfasning av ”smutsig” el i den förbrukande ändan. Kraftindustrin ser självklart ökade vinster och nya marknader som det intressanta i en export, att man sedan också kan vifta med den ”gröna flaggan” gör ju inte saken sämre.

Men kanske ska man vänta med flaggviftandet lite grann… För kraftindustrin vill gärna bygga mer vattenkraft men de vill absolut inte åtgärda de gigantiska problem som finns i dagens vattenkraft. Vattenkraften är enormt miljöförstörande, den biologiska mångfalden och de flesta älvekosystemen i Sverige – flera av dem mer än 40 mil långa – har i grunden förstörts av dammar och vandringshinder. Idag kan tekniker och biologer visa med praktiska exempel att det går att restaurera även stora älvsystem, något som gjorts i New Foundland och som görs just nu i Finland. Och detta med några få procent av flödet i älvarna som istället för att gå igenom turbinerna går i fiskvägar… Men kraftbolagen i Sverige ställer sig kallsinniga och menar att vi måste ha all tillgänglig kraft för klimatarbetet…
Stämmer inte detta då? Nej, i dagsläget är den svenska elproduktionen i det närmaste koldioxidfri och vi kan klara oss på enbart förnybara energikällor, bara vi får politiker som vågar genomföra de energieffektiviseringar som bevisligen är möjliga. Och elöverskottet kommer ändå att finnas där…

Det är inom transportsektorn som de stora vinsterna kan hämtas hem vad gäller koldioxidutsläpp. Olja och andra bränslen står för 175 TWh, alltsamman genererande växthusgaser. Transporterna förbrukar alltså mer energi – koldioxidmättad –, än den samlade – koldioxidfria – elproduktionen. Är det då inte märkligt att vi har en situation där kraftindustrin vill bygga mer vattenkraft för att rädda klimatet samtidigt som regeringen säger ja till en ny kringfart i Stockholm för hundratals miljarder kronor som dess egna Trafikverk säger kommer att öka koldioxidutsläppen?

Alf Hornborg, professor i humanekologi, skrev nyligen i en debattartikel att… ” Importen av billig olja och exporten av koldioxid är lika avgörande för högenergisamhällets framtid.” Är det kanske det som gör sig gällande i denna märkliga ekvation? Det ser handlingskraftigt ut att bygga ut förnybara energislag som vattenkraft, trots att den är miljöförstörande och det tar fokus från de verkliga problemen, transporterna. Och dessa räknas ju som ett oundvikligt inslag i en växande ekonomi…

Tar vi däremot klimatarbetet på allvar är det transportsektorn som måste åtgärdas, samtidigt som överskottet av el räcker till export för klimatets skull och restaurering av våra älvar för den biologiska mångfaldens skull. Och detta utan mer vattenkraft, vare sig små- eller storskalig…

Christer Borg