Omförhandlingar behövs för biologisk mångfald

Skrivet 2009-09-05

I fredagens (28/8 2009) nummer av SvD stod en notis på Näringslivsdelen.

Den handlar om Moderaternas syn på vattenkraft och avslutas med, citat:

” Sedan 1999 har 5-10 procent av vattenkraftens effekt försvunnit genom ändrade domar.”

Detta är något som är alldeles galet och efter en del kommunikation med både journalisten på SvD och med Hanna Elving, Miljö- och jordbrukspolitisk handläggare hos moderaterna är det tydligt att det hela ändå är en missuppfattning. Hanna påpekar bestämt att det inte finns någon generell nedgradering av vattenkraften på 5-10 procent, utan att problemet de ser är att kammarkollegiet inte är skyldiga att redovisa bortfallet som vattendomarna i vissa fall leder till. Vi rekommenderar ett telefonsamtal till kammarkollegiet som troligtvis gärna reder ut missförstånden runt storleken på effektförlusterna.

Den riktiga siffran bör ligga på som högst runt 0,4 promille, alltså runt en tusendel av de påstådda 5-10 procenten.

Förmodligen är den mycket mindre, då siffran ovan är en uppskattning av vad som är rimligt att förvänta sig givet de resurser (snarare brist på) som kammarkollegiet, länsstyrelserna, miljödomstolar och ideella organisationer idag har för de kommande 15 åren, inte vad som omförhandlats sedan 1999.

Hur som helst, detta misstag är utrett och istället bör vi titta på vad Moderaterna skriver i sin skrift ”Ansvar för miljö och klimat” från maj 2009. Där påpekar man riktigt att en del omprövningar inneburit minskningar av effektuttaget med mellan 5 och 10 procent.

Och detta är en konsekvens av själva poängen med omprövningar i de flesta fall. Möjlighet till omprövningar av vattendomar finns för att gällande miljölagstiftning, som baseras på Riokonventionen vilken Sverige ratificerat, tar hänsyn till biologisk mångfald. Även inom EU finns denna syn som visar sig genom att man senast 2010 vill stoppa den pågående utarmningen av biologisk mångfald (EUC2003b: 11). Vattenmyndigheten, som just nu tar in remisser angående deras förslag för åtgärdsplaner för att säkerställa vattendirektivets portalstycke ”Inga vatten får försämras ekologiskt”, arbetar också med frågan runt skydd och återställning av vattendrag. En förutsättning för att återskapa en del av den biologiska mångfald som tidigare funnits i våra totalt mer än 80 procent utbyggda älvar är just att man får en liten del av det strömmande vattnet. Biologisk mångfald i strömmande vatten innebär oftast fisk och de kan inte överleva i torrfåror. Det är alltså inget kontroversiellt att be om lite vatten för detta ändamål. I normala affärsverksamheter är vad man kallar en ”rättvis uppgörelse” oftast hälften-hälften, eller kanske 70-30, eller rent av 80-20 av den delbara kakan. En uppgörelse där den ena parten får 95 procent och den andra bara 5 procent skulle av de flesta klassas som en dålig affär, på gränsen till skambud…

Detta är dock vad vi i de flesta fall kan räkna med om vi först bara lyckas övertyga miljödomstolen att den biologiska effekten är så stor att det motiverar en omprövning av gällande vattendom. Och det viktigaste här är kanske just detta; vi behöver resurser för att vetenskapligt korrekt utvärdera vilka förutsättningar som finns för restaurering. Många av de ursprungliga lek- och uppväxtområdena är borta för alltid, dock inte alla. Och idag finns möjligheter att skapa nya genom tillförande av grus och sten. Idag kan ingen med fog påstå att ”det går” eller ”det går inte”, underlaget är alldeles för dåligt, båda vad gäller förutsättningar i älvarna men även kunskapen om de tekniska framsteg som gjort de senaste åren vad gäller fiskvägar/faunapassager.

Däremot är det kontroversiellt att till varje pris försöka behålla 100 procent och sedan försöka kalla det för ”samverkan” när man dessutom vill fortsätta att ta mer av naturen i anspråk för fortsatt utbyggnad.

Kjell Jansson, VD Svensk Energi, NSD 9/7 2009, http://www.nsd.se/opinion/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4737474.

Klimatfrågan löser man inte genom att ställa miljöarbete mot miljöarbete; den löser man genom att se hela bilden och inse att klimatfrågans uppkomst, det vill säga anledningen att vi idag har ett klimathot, beror på samma grundinställning och missförstånd som fördärvat våra älvar: Att naturen påstås vara utbytbar och ständigt reparerbar.

Energieffektiviseringar i kombination med energibesparingar är det enda reella sättet att långvarigt och hållbart lösa våra energi- och klimatproblem. Givet att Vattenfalls och Energimyndighetens prognoser stämmer, vilket enkelt kan bevisas eftersom det pågår just nu - att vi går mot enormt stora energiöverskott nationellt - finns det marginaler för att fortsätta det viktiga arbetet med att restaurera de vattendrag som tidigare till 100 procent tagits för kraftproduktion.

Klimathotet är ett globalt problem som måste lösas med globala överenskommelser. Dock måste man för att kunna bryta ned arbetet på en nivå som är mätbar ha nationella mål och ramar för klimatarbetet likväl som energisystemet. I en sådan syn måste man också ha ett rättesnöre om klimatarbetet inte ska kantra över till att enbart bli en födkrok för kraftindustrin. Det lyder enligt följande: Ja till export av förnyelsebar energi inom ramar av biologisk mångfald, nej till export som innebär ökad förstörelse av desamma eller hotar det nationella reglerbehovet.

I ett kommande möte med moderaternas miljögrupp kommer vi att diskutera dessa frågor och hoppas att fakta som underlag för beslut fortfarande prioriteras hos moderaterna.

Vi måste inte bygga ut vattenkraften för att reglera vindkraften. Andra sätt finns.
Omprövningar hotar inte klimatmålen, utan måste ses som en del i ett större miljöarbete där klimatfrågan ingår.

ps.
Det bör ligga i de flesta partiers intresse att en sådan restaurering dessutom har potential att ge kanske tiotusentals människor arbete, framförallt i form av eget entreprenörskap. Dessa arbeten kommer naturligt att ligga mestadels i glesbygd, vilket ytterligare förstärker det angelägna att fortskrida och öka takten i omprövningar. Tror någon att svensk basindustri kan ge tiotusentals nya arbeten i glesbygd de närmaste decennierna? De 5 procent som behövs för dessa mångfacetterade positiva effekter för både miljö och sysselsättning hotar dessutom inte på något vis sysselsättningen i basindustrin, eftersom vi går mot överskott av elenergi.
ds.